Solljus för stark för fotografering

Det har varit en trädgårdsdag.
Några minuter över nio befann jag mej vid trädgårdsbutiken. Köpte plantor och jordsäckar, packade bakluckan full och så hem igen. Glad över alla levande ickedrunknade fjärilar här hemma.

Sådde grönsakslandet med grönkål spenat morötter gulbetor och ringblommor.

I träskottkärran såddes dessa blomster. Och i växthuset bondbönor.

Gubben grävde gropar efter direktiv och här hamnade en röd vinbärsbuske.

Dvärg bergstallar där stamsyrenerna stått som både hackspett och sorkar tog död på.

En klätterros New Dawn. Här var det så soligt att jag inte visste vad jag fotograferade.

En knippe flox av svärmor hittade sin plats.

Vid det här laget var jag så svettig och pollenstinn att det inte fanns annat än dusch och vila i min värld. När jag återhämtat mej hoppade jag på cykel och for till farmor. Älskade farmor, jag tyckte hon hade så trötta ögon i dag, knappt att hon orkade hålla dem uppe. Men hon var så glad att jag kom och vi satt ute, drack lemonad och skålade för nykterheten. Hon såg inte det gröna gräset eller maskrosorna fast det fanns så mycket att jag kunnat binda henne en krans. Hon hörde inte fåglarna som sjöng så vackert fast hon koncentrerade sej. Det gör mej så ont.
Men hon berättade om sin skolväg som liten flicka. Hur hon gick fem kilometer till skolan och fem tillbaka, vilket väder det än var. Hur hon var rädd för alla riar och uteliggare. Vintertid var det mörkt när hon begav sej av. I sju år gick hon denna väg alla dagar utom när någon kom som hon kunde få hästskjuts med. Det vore nåt för dagens barn att bita i.
Hon berättade att en gång grät hon på väg till skolan när hon frös så förfärligt om både fötter och händer. När hon hade tre kilometer kvar kom en kvinna ut ur en stuga och sa att hon ska komma in och värma sej och fast hon blir sen så gör det inget, säg bara var du varit för läraren känner mej. Hon tog halmen ur farmors skor och värmde den vid spisen och farmor kunde så fortsätta sin färd till skolan.
Älskar när hon är på humör att berätta sådana historier från sin barndom. det får en verkligen att tänka efter i dagens välfärd. Glad till sinnet cyklade jag hem igen, visste att vi båda berikat varandras dag.