Stina Wollter. Tänk att jag nu fått träffa henne irl.
Föreläsare,författare, radiopratare, musiker, pedagog, konstnär, listan kan göras lång. Framför allt en varmhjärtad människa. Satt naturligtvis på främsta parkett.
I går var hon vid Sursik och pratade inför ca 230 personer. Jag fixade min biljett strax och fick sedan med min syster och mamma som i sin tur fick evenemanget i morsdagsgåva av oss döttrar. Att de kom med ångrar de inte.
Det var massa allvar ur hennes trassliga uppväxt, hennes svåra relation till sin mamma och vuxenrollen hon så snabbt fick ta på sej. Verkligt känslosamt att höra henne berätta fast jag läst om allt i hennes bok, men det blir så mycket mera verkligt att höra det från henne själv.
Och vi skrattade hejdlöst åt hennes trix med sin kropp och fick oss alla en tankeställare hur vi ser på den egna kroppen. Detta var i stora drag vad kvällen handlade om.
Vilken annan känd person uppmanar till att vi efter föreläsningens slut ska stanna, ta selfies och kramas. Hon såg alla, skrev autografer, kramades och pratade och fotades. Hon tog sej verkligen tid och en och en halvtimme efter att föreläsningen var slut hade vi fått träffa henne och vi kunde åka hem med en varm känsla inombords. Då var det ännu många som väntade på sin tur.
Här diskuterar vi den sorgliga historien om den nedlagda konstskolan som vi båda studerat vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar