Klockan nio i går kväll tog jag i alla fall fram penslar och färger och det var förlösande på nåt vis att få till en liten målning. En blå dörr jag fotade i Florens på väg upp mot Michelangelo platsen.
Vintern kom tillbaka med full fart och det tog musten ur flera av oss. Zeb var som ett snömonster när vi kom hem och efter mat sjönk han i djup sömn bland kuddar och plädar.
Jag har varit konstig till mods hela dagen. Vädret har gjort att jag känt mej nere trots fredag, min mormor har funnits i tankarna i dag och jag har varit nervös över sonen som skulle till Vasa med sommar däck i kväll. Vi satt och pratade gubben och jag vid kvällsmaten och jag måste fälla ett par tårar för att släppa på spänningen, i bland bubblar känslor och ångest över.
Närmaste svägerskan kom in som hastigast och vi fick bollar lite tankar som också gjorde att jag kände det hårda greppet släppte lite tag. Herregud man är väl bara människa tänker jag och sämre dagar kommer ibland. Inget mer med det.
Och för en stund sen meddelade sonen att han var framme och jag kände tacksamhet och en oerhörd lättnad.
Den här bilden fick jag skickad till mej i dag. Allt utom textplattorna och pippifåglarna som syns i bild är mina alster. Om vi inte snöar totalt in så ska jag iväg och glasera dem i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar