I går kväll var det vackert strax före solen tackade för sej.
I dag har vi regn och jag är nöjd att jag hade sån tur med vädret då jag cyklade till och från arbetet att det var uppehåll just då.
Sliten efter dagen och kanske regn i kroppen sjönk jag ner i madrassen och ringde fotbolls sonen. Han skulle ha match i kväll och jag hade planerat in mej som publik. Men jag var utan bil och vädret var dåligt och han sa till mej att det är helt okej att jag lämnar hemma. Verkligen (sen såg jag för mej själv hur han himlade med ögonen för sej själv) Jag lever liksom ännu i detta att de små liven vill att mamma ska vara med på ett hörn, helst heja på. I verkligheten är det just detsamma för dem och finns mamma i publiken ska hon förstå att hålla tyst. Nå istället bjöd jag in oss på kaffe torsdag kväll, och det gick bra.
Så det blev en skön hemmakväll med endast Zeb som sällskap och knappt det, han vill ju helst vara ute. Gubben jobbar kväll och det känns som om jag knappt pratat med honom ännu denna vecka. Tur att de har skifte bara två dagar i veckan, det här med att gå om varann hela tiden är inget för oss.
Nu ska här bryggas kaffe som jag sen kryper upp i soffan med tillsammans med Lerins Råskinn. Tystnaden är som bomull för kropp och själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar