Det börjar bli dags

Det börjar bli dags för en ny soffa hos oss.
Den vi har är sliten sönder och allmänt vidrig. Men den har gjort sina goda femton år och soffhäng har inte varit nån bristvara.
Men med sönernas egensnickrade möbler inträngda i varje hörn av huset har det varken varit möjligt att tänka på nytt eller möblera om. Vi har bara levat på i vår trångboddhet och accepterat. Men när det nu närmar sej att en är flygfärdig och en hel del möbler kommer att försvinna börjar man se på saken med nya ögon. Ser att möjligheterna öppnas framför näsan på en och så börjar man se alla skavanker med klarare ögon.
Så när vädret var som det var när vi öppnade gluggarna och alla eventuella tankar på uteliv och fönstertvätt blåste bort i stormen föreslog jag att vi skulle runda några möbelaffärer och rekognusera utbudet. Jag kunde snabbt konstatera att det finns många slags försäljare, de som verkligen är det och de som skulle vilja vara det och de som inte kunde bry sej mindre. Finsktalande ut i fingerspetsarna var de också och gubben skötte snacket och jag fanns till som nån slags förmedlare däremellan och harma var väl typ allt jag fick ur mej. Sen hittade vi en kvinna som kunde svenska språket rätt väl och fast gubben skulle stila med sin finska svängde hon om till svenska för att jag också skulle kunna vara med i leken. Fantastiskt att få uttrycka sej på sitt modersmål och "det är ju de där små detaljerna" sa jag och smekte armstödet och hon log och förstod precis vad jag menade.
Men det som smakar kostar och både jag och mitt konto bleknade en aning efter dagen. Vi är ännu i valet och kvalet, svänger för och nackdelar och tillika slantarna. Måste också tänka på att vi har en hund som är van att tillbringa kvällarna med oss i soffan. Men jag har hittat soffan i mina drömmar, förstås också den dyraste. Den blir det knappast om inget under nu skulle ske. Så vi har börjat titta på dylika i billigare klass om det nu är värt det. Hursomhelst ska vi sova på saken och fortsätta nöta lädret ännu en tid.