Stresskänning

Vilken värme vi fått känna av i dag.
Ett lätt regn kom när arbetsdagen var slut och jag hann tänka att det är så typiskt. Men kvällen blev riktigt fin med sol och värme.
Har jordförbättrat lite bänkar och rivit upp ännu mera rötter. De kommer aldrig att ta slut. Gubben placerade ett av staketdelarna på plats, hummade lite, tog bort det och får för att ploga. Så här går det inte undan kan jag lugnt konstatera.
Allt har dock sin tid.
Men jag kan känna stress när jag själv inte räcker till. Har varken ork eller tid att fixa det det ska. Trädgården ska i vårskick, hemmet borde städas, farmor borde jag besöka, det blir ju morsdag och allt. Jag har vänner som väntar att jag ska hälsa på och jag vet inte när jag ska ta mej tid att åka ut. Egentligen är det bara att beta av en sak i taget men när man i arbetet börjar tänka på allt som ska göras skulle man gärna hitta pausknappen.
Så här kommer det troligtvis alltid att vara, att man aldrig får känslan av att ha hunnit ikapp.
Nu kommer regnet och jag sitter ute på terrassen och skriver. Ett friskt härligt regn som gör gräsmattan om möjligt ännu grönare. Dags att ta kväll och gå in. Där finns också hur mycket som helst att göra. Men mitt i alla måsten ska vi också komma ihåg att njuta av den vackra tid vi nu lever i.