Bamsekram till en karl

Full rulle från morgon till kväll.
Det blev ett läkarbesök i kväll. Har ju klagat länge på huvudvärk och de senaste dagarna har det varit en dov punktsmärta som flyttat sej runt i skallen. Så jag blev rekommenderad att uppsöka läkare och han hittade nog nånting långt inunder skallbasen (kändes det som) Det kändes som om han spelade på bassträngar i mitt huvud, och ingen lär ska vara så spänt byggd från början.
Så det blev antiinflammatoriskt och muskelavslappnande och när jag kommer ur den medicindimman tillsammans med allergimedicinen så ska vi se om det har hjälpt.
Före det besöket var jag och inhandlade målardukar. Genast jag kom in la jag märke till ett äldre par som pratade med ett biträde. Det var nånting bekant över dem men jag var riktigt osäker och lämnade dem och sökte det jag skulle ha. När jag betalade vid kassan hade de gjort en beställning och biträdet ville ha herrens namn. Banne mej om jag inte hade rätt från början och jag sa högt att "vilken tur att du måste säga ditt namn! Så såg han upp på mej, skrattade och frågade om han hade åldrats så mycket. Han kände genast igen mej och jag gav honom en bamsekram. En gammal arbetskamrat från evigheter sen och som jag sörjde över att han gick i pension.
Jag mindes bara att han var mycket kortare så han har säkert växt de senaste åren. Men samma glada skratt med plirande ögon. Vi lämnade stå i affären och prata tills de skulle stänga och fick fortsätta på utsidan. Han lärde mej en massa saker på den gamla arbetsplatsen. Att montera klippcylindrar bland annat och jag fick husera  i "hans verkstad" Han hade alltid Polly och vingummi karameller och brukar lämna påsar efter sej med små lappar att gör jag klart det och det under arbetsdagen får jag ta resten av godiset. Han var lite av en trygg morfar till mej då jag ännu var rätt ung på den tiden.
Jag vågar inte säga hur många år som gått sen jag senast sprang på honom och ibland har tankarna gått och jag har funderat hur livet lever med honom och hans familj. Så det var en glädjens stund att få träffa honom och leendet ville aldrig lämna mitt fejs.