Värsta photoshopparen

Den här skolhelgen med fotografering och photoshop kom för mej en vecka för tidigt.
Hade inte alls tänkt mej till skolan den här helgen utan var helt inställd på nästa helg. Så när jag fick ett meddelande att vi ses väl på fredag? fick jag nåt hysteriskt i blicken och fick ta kameran och traska ner till ån klockan nio på kvällen. Vi hade en fotouppgift som hemmaläxa och jag tyckte att jag hade all tid i världen att fixa det. Så var inte fallet.

Gårdagen började heller inte så bra. Blodtrycket var högt när jag satte mej i skolbänken en kvart försenad. Väntade på en skolkamrat som aldrig dök upp fast vi hade avtalat tid och jag började bli orolig att något hade hänt. Det var inget annat än att köksklockans batterier höll på att säga upp kontraktet och hon satt hemma i godan ro. Nå jag tog mej ensam mot skolan och fick stanna för tåget som lunkade fram i sakta mak. Satt och trummade på ratten frustrerat. Sen var vägen avspärrad och gubbar stod och såg stint på alla som tänkte ta sej förbi. Det var bara att svänga om och hitta en annan väg. Så där en hundra meter från skolan står nästa karl och visar bestämt att endast en sväng åt vänster är godkänt. Hur mycket ska man tåla när man redan är försenad och knappt känner till nån annan väg än den vanda inkörda. Försökte visa att jag ska bara över vägen men nej han står där och visar att endast vänstersväng och försök inte med mej! Jag kan säga att om blickar kunnat döda hade han fallit i asfalten så det brakat.
Efter att ha vinglat omkring på smala vägstumpar kom jag ändå till skolan med pulsen skyhög och trycket fräsande ur öronen.

Efter en hel teorikväll med pixlar, raw och jpeg var jag totalt bortblandat och hade inga större förväntningar på lördagens program. Kände att det kommer att bli ett hönshus utan dess like när alla ska börja redigera sina bilder. Men det gick lugnt och stilla till och vi arbetade flitigt och fick snabbt hjälp när det sket sej som det nu gjorde allt som oftast.
Men med mat och kaffe i magen började det flyta på allt bättre och plötsligt var jag och min arbetskompis klara med våra bilder.
Så dagen blev inte alls så lång och tung som jag först trott utan faktiskt riktigt roligt och givande. Jag lärde mej en hel del mer om photoshop och vi arbetade med mycket mer än jag gjort hemma. Så nu blir det att öva öva och hålla i minnet vilka knappar och sparar det ska dras i.