Dålig tajming

Att dra på sej en operation mitt i semestern är väl ingen bra tajming.
Det har jag nu i alla fall gjort.
På fredag låste sej mitt knä som varit lite skralltig hela vintern och ur det läget kom jag inte.
Snabbt konstaterades att jag inte skulle gå att baxa in i nån personbil så ambulans tillkallades och det bar iväg till första hjälpen i Jakobstad. Där undersöktes mitt knä och blev röntgat och jag kan bara tillägga att jag aldrig i mitt liv har gråtit så mycket av smärta som jag gjorde den eftermiddagen. Smärtan var obeskrivlig så fort nån rörde knät.
Kontakt togs till Vasa och så blev det vidare ambulansfärd till Vasa centralsjukhus. Där togs ytterligare prover och menisken var den troliga orsaken funderade de, precis som vi trodde redan här hemma. Det blev att fara upp på avdelning och ta natt för att följande morgon ha kirurgen Garcia att titta på knät och avgöra om en titthålsundersökning skulle göras.
Så kom det sej så att jag blev den första patient som opererades på lördag morgon och en bit av menisken blev borttagen.
Redan den eftermiddagen skulle jag upp och stå på benet och försöka gå. Gick väl lite si så där men hade en gåstol att tillgå.
Det har varit händelserika dagar må ni tro, tex att pissa i liggande ställning med en ung stilig skötare som hjälpreda i ambulansen. En upplevelse det i sej. Att vara vaken under operationen var en ny upplevelse och hade jag fått gissa hade jag varit säker på att hela benet blivit bortplockat. Jag låg där och tänkte på Pollygodis, att gubben måste köpa sånt åt mej (underliga tankar man får). Sjöng Cohens Anthem när det pratades om knäskålar och annat krafs så narkosläkaren frågade om jag behövde mera lugnande och jag svarade att hon ska ge allt hon får och helst lite till. Men jag överlevde också det. Har fått vara som den värsta sköterska i två nätter med bortkollrade damer som hotat med poliser och avskedning och velat ha mej som vittne. Har fått använda ringklocka flera gånger under nätterna för att få nån lugn och ro och jag avundas verkligen inte sköterskorna, nej hellre är jag metallarbetare. Får ju kasta iväg skrot om man blir riktigt förbannad.
Men nu är jag hemma och går omkring som om världens skitnöd låg på. Rätt skön känsla trots allt.