Kalasdag

Eftersom jag inte har nya bilder för dagen men hundrafemtielva från vår kväll i Vexala får ni lite till därifrån.
En riktig kalasdag har det varit. Vi skulle ha behövt vara på två ställen samtidigt så det löste vi med att dela på oss. Jag och Patrik åkte till Purmo för att fira Madelen och Marie (Patrik är fadder åt Marie) och gubben och Erik for till granngården för att uppvakta Valdemar. Kom sen hem med en fin halsbränna men vad gör det när man får äta gott :)
Vi hade gammelfarmor med och jag var glad över att hon orkade komma. Tycker att hon tacklar av lite hela tiden och det gör mej ledsen samtidigt som jag vet att hon är rätt gammal.
Patrik, som är en av de klokare jag känner sa åt mej sen vi lämnat av henne att bara hon fått ha synen tror han inte hon skulle vara så hjälplös. Att gå i mörker gör henne automatisk försiktig med egentligen allt hon gör och det gör att hon många gånger verkar svagare än hon kanske är. Ibland tycks livet så orättvis. Att en som levt för måleriet och handarbetet ska fråntas synen för att lämna med endast en sysselsättning och det att lyssna på talböcker. Tur i alla fall att den möjligheten finns.

Alla talar om vädret nu. Hur det regnar och regnar hela tiden.
Visst förstår jag tex. bönderna och odlare, de har det säkert kämpigt nu. Och alla de som får vattenfyllda källare, det måste var jobbigt.
Men jag, som inte har nåt av det där störs faktiskt inte alls av regnet. Blir mer och mer övertygad om att jag är en riktig höstmänniska. Gillar luften färgerna och även regnet. Tar mej ut i terrängen fast det regnar och enda nackdelen är att glasögonen immar igen av fukten. Men annars stör det mej inte alls. Inne kan man kura ihop sej och göra det riktigt höstmysigt, och så är jag mycket kreativare.
Stekheta sommardagar är rena pinan för min del. Så tacka vet jag hösten.