Tar kväll

Ni må tro vi har en hund som är till sej över all snö.
Vi (Zeb och jag) har lekt ute i snön och han for fram som en snöplog och skallade förtjust innan han dök ner med nosen igen. Sen åt han snöbollar tills han spydde, tänk så roligt man kan ha!
Konstaterade att med snö kommer halkrisk och det är inget vidare för ett redan dåligt knä men inget förvånar mej mera när det gäller det.
Lilleman är ute på vägarna bakom ratten i sitt livs första vinterföre och det gör mej en aning orolig. Fast han sa före han for att jag inte ska oroa mej men vad hjälper det. Det finns många skeden i livet att oroa sej för. Och en mammas uppgift här i livet är just att oroa sej.