I kväll vräker regnet ner och jag har inte alls lust att gå ut.
Tur att vi tog tillfället i akt i går och kom oss i väg till det vi talat om i flera dagar. Vi hade fasligt sjå att hitta dit och var nära att svänga om vid ett tillfälle. Men tänk vad vi då skulle missat. När det började glesa ut bland växtligheten steg gubben ur bilen och gick en runda för att kolla om vi alls var på rätt spår. Där ensam i bilen funderade jag på vad vi hade gett oss ut på för vägen vi körde rensar nog bort den stora folkmassan och det fanns ingenstans att vända och ingen bil hade vi kunnat möta.
Undrade om vi alls skulle hitta tillbaka efter alla kringelkrokar vi kört, jag med min orienteringsförmåga.
Men gubben fann havet och vi körde en bit till. Gick sista biten efter en liten skogsstig och där framför oss bredde plötsligt havet ut sej. Vågorna gick höga och det lät som om åskan gick när de dundrade in mot klipporna. Så vackert att det tog andan ur mej och jag nästan hoppade jämfota av ren glädje. En lång stäcka av klippor och en lika lång härlig sandstrand.
Så svårt att med bilder få fram havsdoften, vinden, ljuset och bruset från vågorna.
Gubben har fullt sjå med kamerabilderna så jag nöjer mej med mobilbilder, är inte så kräsen av mej.
vår nejd e berikat me vackra platser bara vi ids utforska dem å inga dyra resor - finfina bilder mamm
SvaraRaderaSå sant. Mycket av det vackra här i världen får vi alldeles gratis.
Radera