Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något ska ske bortom frostig advent
jag väntar en gåva som Herren sänt.


Den här sången påminns jag om varje advent. Nu har jag inte årtalet på klart men det borde ha varit i riktigt i början på -80 talet och jag var runt 10 år gammal. Sjöng i barnkören och vi höll på att öva in den här sången som vi skulle uppträda med i kyrkan.
Nångång vid samma tid dog min mormors syster mycket ung och det var första gången jag kom nära döden och sorgen. Jag kände henne inte så väl men såg ju hur sorgen fanns bland mina nära och det gjorde mej ledsen.
Så hade vi en sista övning i kyrkan före advent och vi var uppställda vid altaret och sjöng den här sången. Minns att jag då började tänka på Inga som hon hette och jag fick blinka bort tårarna för när vi sjöng adventstid kom till mitt ensamma hus såg jag framför mej hennes ansikte i fönstret i huset där hon bodde och hon såg så ensam och ledsen ut. Så är det med barns funderingar men sången kommer alltid att vara förknippad med den händelsen.

Hos oss har det varit en stilla 1 advent med en förmiddagspromenad i det frostiga och vackra vädret. Det var vindstilla och allt annat än gårdagens blåsväder.
När vi förde Patrik till bussen passade jag på att besöka Tobaksmagasinet där Hans Westergård har haft utställning i helgen. Intressant att se andra konstnärers verk och konstatera hur olika vi är i våra stilar och funderingar. Nu skrev jag andra konstnärer men det är nog en viss skillnad på oss för jag är bara en simpel konstutövare och inget annat. Men drömma får man.