Slutet gott

Efter en dag som känts lång som sju fattiga år så har kvällen varit desto bättre.
Undrar om det är julledigt som knackar på i hjärnkontoret redan för det finns ingen arbetsglädje och det mesta känns segt. Tror bestämt att kroppen redan håller på att förbereda sej för soffhäng,glögg och chokladintag. Inte mej emot.
Bra med variation om kvällarna också. Ibland njuter jag så kolossalt över att ha kvällarna för mej själv men kan tycka detsamma när gubben också lufsar omkring här hemma. Som ikväll, inga direkta stordåd har blivit gjorda men just det att man får lufsa omkring här båda två och småprata om dittan och dattan,det är tvåsamhet som bäst tror jag. Det är bara att många gånger förstår man inte att ta tillvara det. Nu blir det djuptänk igen...
På tal om stordåd så har jag väl genomfört ett litet i alla fall. Jag har gått och köpt mej ett hopprep! Jajjamensan, och det har jag invigt ikväll där ute. Jo för se gubben frågade att inte tänker du väl hoppa här inne? han var rädd att påfrestningen för golvvasorna skulle bli för stor. Så jag tog mitt rep och gick ut, då frågade han om jag tänker hoppa på gräsmattan? Ja det tänker jag så du får förbereda dej på att så in nytt gräs när våren kommer!!!
Men hujedamej så ansträngande det var. Pumpen gick på högvarv och var det nån som tyckte det vinade bland träden så var det troligtvis min tunga andhämtning. Man har liksom blivit lite tyngre på foten sen skoltiden när det hoppades hopprep varje rast.
Så har jag gjort armhävningar på köksgolvet nu ett par dar för det har jag blivit rekommenderat för mina svaga armar. Men ser ni det är ju inte bara en kroppsdel som är slut så jag får ha en kudde under knäna för att överhuvudtaget klara uppgiften. Hur gammal var det nu jag var? 90...?