Efter att nerverna nästan farit på grävskopans framfart i bygden och man hamnar att köra omvägar bara för att skylten Ej genomfart bara blivit uppsatt från ena hållet när man kommer hem från jobbet.
När man känner sej genomslut och missmodig över en kropp som inte är samarbetsvillig.
När man får tvinga sej ut för att ge sej själv och hunden motion fastän man helst skulle lägga sej ner och dra nåt gammalt över sej.
Vad är då bättre än att få hälsa på goda vänner och bli emottagen med öppna armar.
Att få skratta så där förlösande och släppa alla hämningar.
Att glömma att man är missmodig för ett par timmar.
Att träffa underbara människor.
Att pratet går allt mellan pendolinotåg och bambinoblöjor, det är så sant det är sagt.
En måndagskväll kan inte bli så mycket bättre.
Bilden: Min Ikeakudde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar