Pluffsig

Vissa dagar känner jag mej som en elefant. I dag är en sån.
Stor och pluffsig, blek och eländig.
Dessutom hade jag frissabesök och jag hatar att sitta och stirra på mej själv i de stora speglarna. Borde alltid sätta puder och svärta ögonen för att få bättre feelis. Istället satt jag och glodde på ett rödsprängt fejs med ett par finnar och en blekhet utan dess like. Ville bara sjunka längre ner i stolen men byxorna spände i midjan så jag hade väl tappat andan då det snört åt tillräckligt.
Har andra sådana dagar eller är jag ensam?
Pollen säsongen tar ut sin rätt i form av en seg trötthet. Dåliga matvanor sätter sej runt midjan. Jag har svar på det mesta men att kravla sej upp ur det bottenlösa diket är så tungt och jobbigt. Just nu är det alltför lite jävlar anamma i mej. Är mest likgiltig till allt.
Känns som om det mest är jobb jobb och jobb, hinner inte ta hand om mej själv.
Längtar efter semester och kommer i håg den sommaren när jag startade dagen med en 5 km länk, kom hem och bytte om till baddräkt för att gå ner till ån för ett uppfriskande dopp. Sedan satt jag med mitt morgonmål och läste tidningen ute i solen.
Har svårt att tro att det är jag själv jag skriver om. I dag orkar jag kanske springa 5 meter, har ormfobi, är pluffsig och finnig...
I morgon är en annan dag.