En lågmäld söndag

En söndag som bara sveper på i sin lågmäldhet har vi hos oss.
Enda som hörs är bordsfläkten som surrar på och torkar lite kläder som jag fick springa efter när regndroppar började falla. Det kom inte mycket regn och åskan gick också förbi.
Jag har målat i dag fast jag visste redan från början av dagen att i dag blir inte nåt till någonting, ibland bara känner man på sej sånt.
Men jag ville pigga upp mej och göra nånting roligt utan att det nu nödvändigtvis skulle bli nåt som hänger i Ateneum om hundra år. Och jag hade roligt. Kluddade och kladdade och la in små säckvävsbitar och trådar som de stora gör och jag hade ett par timmars glädje måste jag säga.
Vissa i huset rynkade ögonbrynen och andra utbrast spontant coolt! Så där ser man, smaken är som baken. Dessutom har jag kommit så långt att åtminstone här i huset bryr jag mej inte vad som tycks eller inte tycks.
Jag gillar den och den hänger redan i hallen som annars är rätt intetsägande. Visst den kan snabbt bytas ut men för tillfället så.
Så har jag läst Ernst tidningar på readly och har bläddrat i både höst och julnummer så nu är jag redo för mörkare och mysigare tider. Konstigt det där då alla årstider känns bra när de kommer, tröttnar alltid så småningom fast vi i år har haft en supersommar. Jag tar emot hösten med öppna armar, mycket tack vare det inte är så stora förändringar på gång. Inför skolstarter på annan ort och sånt känns det alltid mera men hos oss är den tiden över.
Inte mycket kvar av den här helgen nu men några sista timmar att fortsätta i samma stillsamma lunk och det är vansinnigt skönt.