Har stora problem med sovandet nu.
Allt är frid och fröjd så länge vardagen går i en mjuk och skön lunk som med semester till exempel. Inga problem liksom, man sover när man är trött oberoende vad klockan säger. Men i mera ordnade former protesterar hela jag i både kropp och knopp.
Den här veckan har varit hopplös. Legat och vänt och vridit mej och timmarna har gått och det har gett som resultat huvudvärk. har knaprat burana sen i måndags.
Jag har sagt det så många gånger att jag inte är ämnad för att arbeta. Skulle helst gå i långkjol här hemma med några får i släptåg och kludda ihop nån tavla när andan faller på. Konstigt att ingen verkar lyssna på det örat.
Nåja när gårkvällen kom var jag slut, totalt slut.
Gick och la mej och gubben for till torkrian (skördetider). Så ringde han och sa att det kommer att ta en stund men "sov du bara". Okej sa jag men tänkte att inte ska jag sova före han är hemma igen, är alltid rädd att nåt ska hända.
Vaknar av att en hand stryker mej över ryggen. Tittar på klockan och den visar 8.30 och solen lyser.
Har sovit en hel natt och har ingen aning när gubben kommit hem. Jag som skulle vaka och vänta på honom!
Nu faller regn i omgångar men inte hindrar det att det är kärlek och pirr i luften. Bröllop på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar