På plats

Så var de på plats lamporna.
Gubben visste att det var bäst att börja genast vi kom hem med dem. Lugnast så.
Fortfarande lika förtjust i dem om än de kanske inte ger det bästa ljuset, men hallen finns ändå mest till för att komma till sovrummen så ingen större skillnad där.

De gamla skulle ha två lampor var och den senaste vintern lyste endast en lampa och ingen marrade över det heller. Orsaken var väl mest att ingen brydde sej att sätta in nya och vi levde och lever fortfarande i mörker mest. Vi är troligtvis de mest sparsamma i hela Esse vad kommer till lampbelysning.

Som tack för att man igen tagit sej fram till fredag har jag fått nåt dårskap i ryggen och går krokig som en gammal gumma och tar satts för att liksom lyfta hela höften och benet för att komma fram.
Ojar och stönar och känner mej smått eländig. Lever nu på hoppet om att det ska gå att sova bort.