Vaknade med en hand som var en modell större än i går och det bådade inte gott.
Eftersom det var tänkt att jag skulle återvända till arbetet i morgon fattade jag snabbt att det måste ändras på. Har ju hemma den hjälpsamma permitterade sonen och han lovade ta mej till stan så jag kunde kila in till arbetshälsovården och visa upp mej. Nu tänker ni att det kunde jag gjort själv och det är så sant men se hans bil är automatväxlad och det har jag aldrig kört, dessutom skeptisk till allt nytt. Men som sagt han är rar och snäll mot sin gamla mor och vi fick ett par roliga timmar och han verkar inte skämmas alltför mycket över att gå med mamma på stan. Det tycker jag är ett verkligt bevis på mognad.
Nåja, jag visade upp min hand och som jag trodde var det uteslutet med ansträngning resten av veckan. Den påbörjade antibiotikakuren ska väl så småningom börja göra sitt.
Som tack för taxiverksamheten bjöd jag sonen på mat och han valde Friends & Burgers vilket jag själv aldrig varit till. Full pott ger jag för burgaren som var verkligt delikat.
Vid Halpis kunde jag inte motstå detta kuddfodral, vintrigt och härligt och en färgklick med de små tipona. Lyckligast av alla var ändå Zeb som igår bet trynet av sin favoritgris och i dag fick ett får i stället. Nu har han lekt med det så han ligger alldeles utslagen vid mina fötter.
Verklig lycka finns oftast i det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar