Det är mycket nu

Vissa dagar händer det mer än vad man önskar sej.
I morse när det på runt en sju veckor var första gången som vi alla hade glädjen att åka till ett arbete, tror ni inte hundskrället hade fått loss sin löplina då. Där i mörkret hjälptes far och son att få fixat det och alla var smått irriterade och klockan gick. Kunde nu faktiskt inte detta hända så länge nån av oss var hemma om dagarna.
I kväll kom en smärre katastrof när jag skulle ha fram några äldre fotografier och hårddisken som vi hade över tusen bilder på bestämde sej helt enkelt att ge upp. Där fanns alla högtidsstunder, sönernas examen och militärtid. Mina Cohen konserter och mitt möte med Schaffer. Alla våra resor. Kände paniken under ytan när gubben gjorde sitt yttersta för att rädda det som räddas kunde och inget verkade hjälpa. Så sårbar den här datavärlden ändå är. Men med lite expertutlåtanden fick han fram bilderna och håller som bäst på att föra över dem. Nånting verkar ändå gott förlorat men tack och lov inte allt.
Därför sitter jag nu i soffan och gör inlägget på platta och utan bild. Hade tänkt att ni skulle få se min vita Amaryllis som slagit ut sin första klocka. Men det är ju en dag i morgon också om jag inte fått livet av den tills dess. Jag har ju en viss expertis på det området.