Allhelgona

Strålande sol redan från morgon.
Vi bestämde oss för att ta hunden på en tur med bilen eftersom det är det bästa han vet. Där satt han och spände i framsätet och kisade mot solen. Själv fick jag parkera mej där bak.

Vi hamnade vid Hjulfors som så många gånger förr. Gubben med en kamera som trilskades och jag med en nästintill urladdad telefon. Men lite bilder blev det trots allt. I morgon ska jag se över vad gubben fick att fastna i kameran. Zeb trivdes åtminstone i det prasslande lövet. Men att få honom med över de små broarna som gick över det forsande vattnet gick inte. Han gick krypande några steg och la sej sen ner så det var bara att vända.

Lugnt och stilla. Gillar så de lugna och harmoniska färgerna naturen bjuder på så här års.
Bästa starten på dagen.

Väl hemma måste jag fånga lite rimfrost.
Eftermiddagen har bestått av ljuständning vid våra älskades gravar. Besökte farmor eftersom jag tycker det är precis lika viktigt i dag att komma ihåg de vi ännu har kvar. Hade en vit cyklamen åt henne för blommor som är vita ser hon lite ännu. Vi drack kaffe och pratade om livet, döden och livet efter detta., allvarsamma ämnen och tankar som gör sej påminda mer än vanligt en sån här dag.
Till sist tog vi en uppfriskande promenad i den småkyliga seneftermiddagen, gav varann en värmande kram före jag for hem igen. Tacksam att jag ännu har farmor.