På vift i Hövostan

Mor och döttrar i Helsingfors.
Efter en tidig väckning 04.30 och en tågresa var vi framme i en grå huvudstad. Men vi kände att det blev mycket ljusare av vår närvaro.

De hade pyntat en hel gata inför min ankomst och numera heter den Anettes gata.

Röda mattan var förstås utrullad.

Stockmanns i sin finaste julskrud.

Deras julavdelning var nåt i hästväg. Blev alldeles mör bara av att titta och ögonen tvinnade i skallen. Fick helt enkelt göra ett system i hur vi skulle gå för att överhuvudtaget kunna se allt vackert.
När sena eftermiddagen kom tog vi oss tillbaka till hotellet med fötter flera storlekar större och röda ögon som man bara kan få av den i sällan skådad ögonshopping vi gjort. För ska saken fram så var det mest ögonshopping.
En halvtimmes vila och ut på stan igen. Nu drog jag iväg med sällskapet till Ateneum. Lite kulturella kunde vi allt vara bland allt det överdådiga glammet. Vi såg utställningen Sibelius och konstens värld som görs eftersom det är 150 sedan han föddes nästa år. Jag blir alltid lika tagen av både konsten och byggnaden.

Kamppen i sin julskrud.
Vi vinglade omkring på stan till halv åtta på kvällen. Bokade bord på Fransmanni som låg vägg i vägg med hotellet och tog oss till rummet för uppfräschning.

Vi åt mörad oxbringa i rödvinsås, rotsaker och vitlökspotatis. Det måste ha varit en utomordentligt lycklig oxe det där. Till efterrätt tog jag creme brulee med hjortronsylt och blåbär (tre blåbär) och jag kan lugnt säga att det är absolut den godaste måltid jag spisat i hela mitt liv. Utsökt och perfekt betjäning på svenska dessutom.

Kära syster och jag i ätartagen. Tycker ni att det ser ut som om jag har ensidig påssjuka så kan jag meddela att jag inte har det utan är helt enkelt ett fenomen när jag lägger huvudet på sne så rinner allt det överflödiga dit. Haha!

Mysig miljö.

Också på Fransmanni hade de ställt inför vår ankomst.
Efter välfyllda magar, möda, skrattsalvor och stort besvär stängde vi dörren om oss för den första dagen.