Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 23 december 2014

Dan före doppare dan


Så skönt att vi äntligen kommit så långt.
Fast man försöker att inte stressa vill man ju ändå att det mesta ska klaffa och det blir ett viss spring i bena. Men den verkliga julefriden infann sej redan i söndagskväll när vi var på julkonsert i Esse kyrka. Sångfoglarna från Oravais uppträdde med solisterna Margaretha Nordqvist och Kristoffer Streng. Ljuvligt!


Granen den står där den ska stå och barrar förstås. Zeb kan inte fatta att han borde ta ett steg eller två till när han ska runda den mellan kök och vardagsrum utan tar den snäva kurvan och stryker sej upp efter kvistarna. Nåja.


Det finns sånt som hör till varje år såsom makaroniänglarna och tomten som sitter på en gren och övervakar.


Sista paketen är inslagna och nu dricks det glögg och äts choklad. Det är helt lagligt nu.
Zeb han är den som tar det hela med ro och jag tror han har det skönast av oss alla. Han fick sin julpälsvård för ett par dagar sedan och fick då också en för tidig julpresent i form av ett nytt tjusigt halsband. Fast det syns ju aldrig och man får gräva fram det när han ska kopplas.


I vår vackra vita vintervärld. Det är ändå det bästa, att vi fick en härligt vit jul.
I kväll blir det uppesittarkväll med nära och kära, en tradition vi haft i några år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar