Solen

Plötsligt fanns den bara där, stor och stolt. Nästan så man hörde hur hon liksom skrattade till själv av lycka över att glädja oss nordbor som lever i ett vad som tycks evighetsmörker.
Hon lyste upp hela köksväggen och nästan bländade mej.

Ut med kameran var ju helt enkelt ett måste. Har en lång tid mest blivit mörkerbilder.
En skogspromenad blev plötsligt till en självklarhet, den som vi länge har vägrat eftersom det varit både mörkt och lerigt.

Har bakat saffranslängder med vitchoklad i dag och det blev nåt av det godaste jag smakat på länge, men så ska man som jag gilla saffran. Det gör nu inte alla här i huset och eftersom det är jul en gång om året så ska jag ännu baka vanligt bulla åt mina älsklingar. Jag blir liksom mycket snällare själv så här kring julen.
Så är det tid för ett frissabesök och sen raka vägen till stan för en träff med mina "gammel"mostrar.