Längs vägen

Efter två timmars arbetspass styrde jag bilen mot arbetshälsovården.
Regnet var ihärdigt och vindrutstorkarna fick arbeta. Världen runt omkring var så gott som svart men inne i kupe´n var det varmt och behagligt. Hade satt i en cd med Leonard före avfärd och hans mörka stämma fyllde både bilen och mej.
Ser mot mommo och moffas köksfönster där det bor någon annan nu. Det lyser hemtrevligt och jag kan se för mej hur moffa sitter på stolen vid arbetsbänken och läser tidningen. Mommo diskar bort efter morgongröten och gör upp en butikslista åt moffa, kaffe, jäst...
Blir varm inombords.
Ser på alla julbelysningar som sprider ett varmt sken i mörkret.
Svårt att se var vägen går när mötande bilar bländar och den våta vägen blänker. Kör försiktigt.
I Edsevö börjar jag sjunga.
"I´m not looking for another as I wander in my time
 Walk me to the corner, our steps will always rhyme...
Hastighetsskylten som fortfarande visar 60 men åt andra hållet 80. Den har gubben stört sej på.
"Now so long Marianne, its time that we began
 to laugh and cry and cry and laugh about it all again...
Kommer in till stan. Trafikljusen ur funktion som vanligt.
Hela arbetshälsovården är som en stor byggarbetsplats. Stegar, elledningar, hål i marken och bråte överallt. Gäller att se var man sätter fötterna.
Det blir remiss till kirurgen, knuten som blivit efter stickan och inflammationen i handen ska bort.
Tar mej till ett kafe´ för kaffe och smörgås, fyra timmar sen morgonmålet. Hamnar mitt i ett gubbdagis. 30 gubbar och jag som dricker kaffe och jag är den enda som håller tyst.
Tillbaks mot arbetet.
Det har börjat ljusna och flaggorna vajar. Sibeliusdagen. Honom som jag redan hyllat med ett besök vid Ateneum.
"Like a bird on a wire
 like a drunk in a midnight choire
 I have tried in my way to be free...
Ser mot sonens nya arbetsplats och känner tacksamhet att det går att få jobb i dagens läge.
Moffa Erik, undrar om han vet att barnbarnsbarnet Erik nu befinner sej på samma arbetsplats som han en gång. Säkert vet han.
Tåget kommer och jag flinar till för mej själv. Inte länge sen jag själv satt på ett tåg med de finaste av människor.
"It´s four in the morning, the end of December
 I´m writing you now just to see if you´re better...