En lång dag

Klockan är bara 12 på dagen och det känns som en evighet sen i morse. Med pekfinger i bandage gör jag inte så mycket,det är liksom mest i vägen. Har ändå fått smutsat ner det med stekfett,paprika och sot så nåt har jag ju gjort. Var ute en sväng med hunden men det börjar packa i fingret när jag gick och höll ner handen.
Såna här trista dagar går tankarna lätt till mina gossar och den lilla gossen hade nog fått mamma på gott humör om han varit hemma.

Han föddes en månad för tidigt och var liten och blå. Men tog snabbt igen det för rådgivningens kurvor räckte inte till när det gällde hans längd och vikt.
Astma drabbade honom redan vid 6 månader och vi har otaliga gånger kört till sjukhuset för att få spira. Vi har suttit i sandlådan och lekt många nätter när luftombyte har varit nödvändigt. Idag är astman under kontroll med regelbunden medicinering, men lite oroliga var vi när han började sin utbildning i höst. Skulle han klara av trädammet? Men det har gått bra så här långt.
Han var en riktig bond som liten som älskade faffa och hans traktor och han ropade högt varje gång han såg höbalar ute på åkrarna. Balarna var liksom höjpunkterna på alla våra bilturer.
Idag är det gitarrspelning han brinner för och han har flera gitarrer både el och akustiska och nu lär det ska va en ny på gång igen.