Hälsade på min farmor igår. Hon är en liten dam med silvergrått hår. Farmor är nästan blind men klarar sej rätt bra ändå. När jag kommer håller hon just på att torka damm av nattygsbordet och av ett par fotoramar med bilder av farfar på. Farmor har varit ensam länge redan, nästan tjugo år. Livet har många gånger slagit hårt mot henne men hon har alltid rest sej igen. Det tror jag har med hennes goda humör att göra. Så har hon humor som smittar av sej på andra. Hon sätter sej pustande och ojar sej lite men är glad över besök på kvällskvisten. Jag kokar kaffe åt oss och så berättar hon om veckan som gått,alla kaffebjudningar som tanterna håller,fysioterapeuten som var på besök och andra besök. Hälsan är inte den bästa och en besvärlig förkylning gjorde henne sängliggande i två dagar. Men vi har roligt där min farmor och jag och hon får mej att skratta flera gånger åt hennes funderingar på allt mellan himmel och jord.
Jag droppar medicin i hennes ögon och plockar undan kaffekopparna och pratar ännu en stund.
Kramar om henne och önskar henne en god natt och låser dörren efter mej.
Lämnar henne framför tv:n för hon ska se på "miljongubbi" före hon lägger sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar