Konstigt egentligen hur vädret påverkar en. Kände redan i arbetet hur tung kroppen kändes och för att inte tala om huvudet, som mot slutet av dagen gav en molande värk.
Kom hem till en blöt och eländig hund som bara ville en sak och det att sova i en varm och skön säng. Trots hans leriga tassar gav jag tillåtelse, han har ändå skitat ner överkastet och det börjar bli dags för tvättmaskinen. Men precis som om han vetat att han inte var den renaste så låg han så försiktigt på kanten och alldeles stilla.
För egen del blev det ett piller och sen vågrät ställning. Så låg vi då båda två och hörde hur regnet piskade där ute och himlen var mörk som kvällen. Rätt så mysigt hade vi det.
Så är det nåt med regndagar och lite tycka synd om sej själv som gör att då ska det ätas ohälsosamt. Så också idag och nu blev det plättar med sylt och grädde. Medan jag stod och stekte tänkte jag varför jag inte gjorde det åt ungarna i helgen istället för att göra det nu när de är borta. Snart ska de också få.
Zeb fick en, jag tre och visst är det så att det som är förbjudet ibland känns otroligt bra.
Var på snabbvisit till stan och när jag for därifrån ringde jag en vän och frågade om det bjuds på kaffe om jag tar en sväng förbi. Härligt med vänner som tar emot en i tid och otid. Satt så en stund och pratade och skrattade och plötsligt hade den tunga känslan och huvudvärken försvunnit och solen tittade fram.
Ampeln på bilden är nyinköpt för dagen. En ny sort som jag var rädd skulle ta slut vid Petterssons trädgård så jag hämtade en idag. Kanske inget uteväder för den just nu men vi hoppas på fina dagar framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar