Stressad? Jag?

En tavla sen i höstas föreställande Esse å i höstskrud. Först nu har den kommit inom glas och ram.

Börjar känna mej smått stressad inför festligheterna här hemma. Trodde jag hade koll på läget men nu rinner dagarna förbi utan att så mycket blir gjort. Stressar omkring planlöst och Zeb ligger och ser surt på mej och i förbifarten rufsar jag till honom och ber honom förlåta mej och säger tydligt att det bara är tillfälligt.
Med stress kommer också glömska och idag var jag halvägs till stan när jag kom på att varmvattnet fortfarande cirkulerade efter duschen och det blev att ringa svärfar som turligt nog var i närheten. Småsaker förstås men ack så irriterande.
Var till TA Studio för att hämta tavelramar som jag skulle vara testare för. Han var lika stressad som jag så det blev en snabb instruktion sen valde jag två ramar som jag fick ta hem och testa mej fram på. Blev lovad bra rabatt och ingen brådska med betalningen den får jag komma och diskutera senare. Vi skrattade lite åt våra tajta tidtabeller sen rusade vi åt varsit håll. Fint att göra affärer med såna typer, vi borde komma bra överens.
Patrik sov hemma i natt och igår kväll när han var på träning kom jag att tänka på eventuell dukning på matbordet på utställningen men glömde förstås bort det sen. I dag hann jag bara hem så ringer han och säger att han skulle behöva lite porslin dit. Typiskt! Ringer så kära mor och frågar i fall hon ska dit i morgon förmiddag och hon har tänkt fara så nu ska jag ta fram hans kaffemuggar skedar och ljusstakar och hitta en lämplig löpare och så föra grejerna åt henne. Så här håller vi på nu men som tur är så är det en ände på allt. Ganska skönt att sätta sej ner och skriva en stund då vilar fötterna samtidigt.

Tror bestämt att min vän Leonard blev ännu stiligare i sin nya lite silvriga ram. Han har stått utan ram en tid när den behövdes till ett annat alster men nu äntligen är ordningen återställd.