Regntunga skyar

Orion gjorde en fin spelning i går fastän ljudkvaliten inte var den bästa. Om det var själva salen eller teknikerna det var fel på vet jag inte men det spelar ingen stor roll. Huvudsaken att vi fick njuta av ett gäng musikaliska killar som hade roligt på scenen. Publiken svek som vanligt när det ordnas nåt här i trakten och det är ju inte roligt varken för de som ordnar eller de som uppträder. Men kom inte och säg att det inte ordnas tillräckligt för ungdomar för det är fel men kommer ingen heller så visst tröttnar arrangörerna och snart finns det ingen verksamhet. Det gäller inte bara ungdomar utan också föräldrar och andra vuxna. Man måste visa de unga att man tror på dem och komma och lyssna fast det kanske inte är den musik man annars lyssnar på.
Otaliga är de fotbollsmatcher jag suttit och frusit på och vetat redan före att mina pojkar är i det förlorande laget men det får aldrig hindra en att inte heja på pojkarna match efter match. Blir jag farmor nån dag ska jag också följa mina barnbarn och visa att jag tror på dem även om de är med i nåt punkband och också om de mot all förmodan skulle spela i nåt dansband. Då får jag bara bita ihop och stampa med i takten. De unga behöver all uppmuntran de kan få och att tro på det man gör kan i bästa fall bära långt.

Dagen har varit grå och småregnig och jag har med gott samvete kunna tillbringa det mesta av dagen inomhus. Trött efter att ha tittat på Eurovisionen som blev en mindre besvikelse har jag mest tagit det lugnt. Laddar för ännu en sen kväll för fast väckarklockan ringer 05.00 så ska finalen i hockey ses. Sova hinner jag sen.
Ett härligt veckoslut med ungarna hemma börjar ta slut och snart packar de väskorna igen. Trodde jag skulle få ha hem Patrik följande vecka men det blev ingen förflyttning av praktikplats utan han fortsätter i Terjärv också sista veckan. Erik har gjort en ritning av ett örtbord till mej som de kanske ska jobba på den här veckan i fall tid finns. Sånt gör mej glad.