Rysare

Oj oj oj vilken rysare hockeymatchen blev!
Tänkte ge mej redan i början när ryssarna sopade in två mål som om det var rena barnleken men satt ändå kvar och tog några tag med virknålen. Det visade sej vara ett bra drag för det blev ju hur spännande som helst och jag var glad att jag satt ensam hemma när straffarna slogs för annars hade det kommit åthutningar över mitt agerande. Är man ensam får man ropa och skrika så mycket man vill!
Men det är nåt med de här ryssarna, de har nåt skräckinjagande över sej som sätter respekt i mej och det kan jag bara säga att det där stora bjässen Artjuhin vill jag inte träffa nån mörk kväll.
Ta nu tex Breschnew, han förstörde en stor del av min barndom bara av att han gick och dog. Före han begravdes visade de honom i öppen kista i tv:n och det råkade jag se, en bild som sitter etsad fast för all framtid. Det resulterade i att varje kväll jag skulle börja sova och släckte lampan så stod han där i dörröppningen och tittade på mej. Att då någon kan undra hur i all sin dar jag är mörkrädd?
Nu har jag druckit en kopp god natt te för att lugna nerverna och vinden har också lugnat sej där ute så nu går jag och krafsar lite i nån blombänk, det sista jag gör idag.
Ihanaa Leijonat, ihanaa!