Den finska sommaren

Så är den då här den härliga finska sommaren med blåst, regn och lagom kyligt. Positivt är i alla fall att myggen och flugorna hålls borta. Sitter som bäst och retar mej på ett snöre med plastpropp i ändan som hör till markisen som som far fram och tillbaks över väggen med ett klapprande läte. Måste komma ihåg att vira fast det före läggdags annars far nerverna totalt.
Känner att jag är smått tvär till humörs nu och retat mej på det mesta. Har sovit för lite i natt, det är ingenting annat. Tror faktiskt jag får bygga mej en liten sovstuga nånstans ute i skogen som är ljudisolerad och allt. Skulle upp redan fem i morse och gick och la mej rätt tidigt. Det första som jag gjorde fel var att dricka kaffe allt för sen, ja se jag håller på att komma i den åldern, sånt man småflinat åt förr. Så där låg jag och vände mej och så kommer de två kvällsarbetarna hem och det är där det hela börjar. Det ska duschas och pratas högt och tv:n ska på. Datorn ska kollas "du är ju ändå vaken" och så blir de hungriga och det klappar i alla dörrar som finns. Vid det laget har jag kört in propparna så långt i öronen att de har närkontakt med hjärnan. Så är det värsta traktorrallyt utanför sovrumsfönstret och jag tycker faktiskt att folk ska hållas inne med sina traktorer den tiden. Vid det här laget är jag så uppe i varv att jag tänker hämnastankar om att före jag far till arbetet nästa morgon ska jag springa genom huset och slå i kastrullock och göra indiantjut. Somnar dock på småtimmarna och är just och just vid medvetande när klockan ringer. Klär på mej och smyger ut ur rummet för att tyst stänga dörrarna till de andra som sover sött så att de inte ska vakna.
Men jag är i verkligt behov av den där stugan ute i skogen.

Anledningen till att jag skulle upp så tidigt var att jag på eftermiddagen skulle och vaccinera Zeb till Losvik. Tog Erik med mej som hjälp för vi får alltid en smått hysterisk hund så fort vi svänger in vid kliniken. Samma sak i dag. Zeb på helspänn där i baksätet och näsborrarna vidgade för att ta in alla nya dofter av hundar,katter och hästar. Så kom en till bil inkörande och ut steg tre stycken med en papperslåda innehållande en jamande katt och då var rumban igång. Zeb ylade och gnällde och for iväg så att stenar yrde runt fötterna och vi fick hålla i kopplet för allt vad vi var värda. Så har ju alla före oss markerat på alla möjliga och omöjliga ställen och vi gjorde också en turne bland grästuvorna.
Sen slapp vi in och allt gick bra tills Maria skulle titta honom i öronen. Det skulle hon inte ha gjort för så arg på nån människa har jag inte sett Zeb förr. Det morrade långt nere i strupen länge efteråt. Det var nåt nytt för oss för hon har alltid fått göra vad hon velat med honom men säkert var han så upp i varv så det tålde han inte.Som belöning för att han varit så "duktig" köpte jag ett torkat grisöra åt honom att tugga på hemvägen. Jami!
Väl hemma sov Zeb och jag hopslingrade (jo det är en hund) en liten stund. Vaknade och konstaterade att jag hade hela virkatäckets mönster intryckt i ansiktet och ena armen. Men oj så skönt att sova när det är lugnt och tyst och läkarbesöket är över.

Bilden ovan kör vi en genomgång av öronen för att spåra eventuella fästingar.