Så har jag då för allra första gången varit på fotvård. Är riktigt förvånad över att jag hann både flyga och fixa fötterna före 40 strecket. Fick höra att jag hade fina fötter och det inte var mycket att göra åt dem och det är väl tack vare att jag försökt sköta dem själva också. Ni har väl hört om mina spastunder med fotbad filning och insmörjning. Nu är jag inte särskilt förtjust i varken fötterna eller tårna, brukar jämföra tårna med ärtor som vuxit för trångt i sin skida och blir så där fyrkantiga, så ser mina tår ut. Men har de hållit mej lodrätt så här långt så ska väl resten också gå.
Hur som helst var det en angenäm upplevelse det där med fotvård. Började med att få fötterna i ett bad vilket jag tror var bra för hon som skulle arbeta med dem för jag kom direkt från arbetet med fötter som varit instängda i skyddsskor sen arla morgon. Med en kaffekopp i handen och en tidning i den andra fick jag där landa i lugn och ro. Det for nästan två timmar och det kunde ha blivit ännu längre för vi verkade att vara lika snacksaliga båda två. Trevligt trevligt.
Jag borde egentligen varit och se på match i Tellushallen i kväll men eftersom jag kom hem så sent och inte fått nån mat i mej bestämde jag att jag stannar hemma. Som kompensation har jag bakat rabarbermuffins enligt recept taget direkt ur huvudet och har just provsmakat ett exempel och det fick klart godkänt. Varför krångla till det när man kan ta vad man haver och som Melker sätta till efter behag.
Bäst jag står där och rör förnöjt i mina skålar ser jag en svart hårboll springandes om fönstret. Bara att rusa till dörren och kalla in den smitande hunden. Zeb hade jag lagt fast i sitt koppel i terassräcket och kopplet hade han dragit av och stod så där lyckligt och såg på mej. Han kom genast in så det var ju tur. Egentligen borde jag förstå honom, vem skulle vilja stå där ute i koppel när det bakas muffins inomhus?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar