Ålderskrämpor

Nu är det kallt.
Minusgrader om nätterna och här och var har det synts till snöflingor under dagen, här kommer nåt slaskaktigt i kväll.
Jag har benvärk. Har haft det hela dagen och undrar om jag håller på att bli så till åren kommen att jag börjar reagera på omslag i väderleken, vilket då bevisar att jag är trög eftersom man tydligen ska veta av sånt på förhand.
Ett annat tecken på det där med ålder, trots att jag frusit i dag är "sveijtskåve". Ja jag tror bestämt att jag lider av det också. Inte så att det är nån plåga där jag får riva av mej kläderna och stå med fötterna i ishink, utan mera så att jag har mina föraningar.
Som om det inte skulle räcka anser jag och de i min närmaste omgivning att jag är både blind och döv. Fy sjuttsingen vad synen försämrats på mindre än ett år. I december skaffade jag nya glasögon och jag ser dåligt med dem redan. Sitter och plirar och tar av mej dem när jag läser och sätter på igen. På det sättet håller jag på att nöta sönder dem i förtid. Riktigt dåligt blir det till kvällen då när jag behöver ögonen som mest, då när böcker ska läsas till exempel.
Ja så var det då den där hörseln. Mitt standard ord här hemma är "Va??? va? va? va?" Nu är de ju så lågmälda här alla utom jag som gapar på, troligtvis för att jag inget hör och tror att alla andra är lika döva. Gubben hyssjar åt mej när jag vrålar i telefon och så...
Exempel på min dövhet kan gå så här: Nån säger "jag sätter på kaffe!" Så kontrar jag med "ska du ta och sätta på kaffet!" Tillbaks får jag himlande ögon och suckar. Då fattar jag att här skulle jag knipit käft så hade det blivit bättre.
Höjden var nog här i helgen. Jag kom just in efter att ha vallat hunden och fyllt på ved i pannan. En stund efter mej kommer storebror in och frågar "hadd du dzeed Zeb en morot eli har a teiji åt se sjölv"? Jag: Jåå ja fyllt på riitti jyst fön ja kom in"!