Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 19 september 2014

Jag har det inte lätt...


...och inte de mina heller.
Fantastiska dagar ligger bakom mej i alla dess former. I musikväg är det länge sen jag upplevt sån topp som jag gjort nu. I går fanns Adam Cohen i min postlåda och i dag följde fadern Leonard efter.
Adams cd är jag riktigt imponerad av, bättre än hans förra och så fina texter och jag skulle vilja påstå att han mognat i sin musik. Han har spelat in sin skiva i barndomshemmet i Montreal och i huset på Hydra. I låten Fall apart har han en riktigt känslig text som berör.

They will speak of my father when he´s not around
You´ll be hearing his voice like you´re hearing it now
And I´ll be the son with his father´s books and guns
His breath inside my lungs his words upon my tongue
In your house in Montreal the walls talk back to me
And when I consult a mirror it´s both of us I see
Something old must end
Something new must start
Gonna let myself fall apart

Leonard är alltid ett säkert kort.
Rösten blir bara mörkare och mörkare och ett härligt gung finns i musiken.
Frågan är om inte den här är snäppet bättre än hans förra. Jag spelade den i min ensamhet i dag när jag höll på med sysslor i köket. Plötsligt stannade jag bara upp och kände en rysning av välbehag och gåshud på armarna. Finns vissa låtar som är superba. Man kanske ska vara en riktig musikälskare för att förstå vad jag kände i den stunden.
Nu har jag kanske inte det medhåll i familjen som jag skulle vilja ha. Mest är det för att retas med mej för jag är ett lätt byte. De skrattar åt musiken och gör tecken och gubben stängde av cd spelaren och lyssnade på köksfläkten en stund för att sedan utbrista hur vackert den lät.
Sånt får jag utstå.
Men det är när jag ska överföra musiken till dator och mobil som det är synd med de som alltid hamnar att hjälpa mej. Jag fattar ingenting, har glömt allt sen förra gången och ibland undrar jag hur jag överhuvudtaget får på datorn. De sliter sitt hår medan de förklarar pekar och visar och till sist kan de inte annat än lägga sej dubbelvikta av skratt över deras "kållriga" mor.
En sak är dock säkert. Jag klarar det inte heller nästa gång det blir aktuellt.

Annat vi gjort Zeb och jag idag är att vi hälsat på fåren. Jag kliade dem på nosen och Zeb delade ut pussar. Så har jag bakat morotsbröd som blev saftigt och gott. Så det vanliga som att dammsuga döda flugor i uterummet och så tätade jag upp dörren där. Tyckte ändå att det var mindre flugor nu så hoppas att värsta tiden är över och att det blir min tur att vistas där så småningom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar