Församlingshemmet

Esseborna har varit utan församlingshem i många år.
Äntligen står ett nytt och fräscht hem på samma ställe invid ån och nära till kyrkan. Sitter man i stora salen ser man kyrkan genom fönstren.

Det renande vattnet är ett konstverk av Arto Penttinen. Han höll i trådarna för Krokikurserna jag var på  med Jakarte och han fanns också på plats i kväll.

Den här tavlan blev jag riktigt glad åt att se.

Hildur Stenbäck var min mormors faster och förutom att jag brukar ta till mej av min farmors målargåvor när nån frågar varifrån jag har fått det så kan jag inte låta bli att nämna Hildur.
Hildur träffade jag en gång (enda gången jag minns i varje fall) och det var på en släktträff för ca 20 år sen. Men vid mormors pratades det ofta om henne.

Det var med blandade känslor jag steg in i det nya församlingshemmet i kväll.
Jag var så otroligt fäst vid det gamla vi hade. Jag har ju så gott som växt upp med det. Det första jag riktigt kommer ihåg är att jag som liten var med mormor och morfar och lyssna på Arthur Eriksson, en svensk sångare. Ett par år av min söndagsskoltid gick jag där och fick min bibel. Det var barnkör cantokör ungdomskör och kyrkokör. Som alltför ung egentligen följde jag med min morbror på ungdomssamlingar (evigt tacksam att han tog hand om mej). Skriftskolan gick jag där och då som 14 årig konfirmand förälskade jag mej i en stilig bondpojke som brukade vara med på ungdomssamlingarna. Så blyg att jag inte tordes ta foto av honom utan tog av hans blåa Datsun Cherry som var den finaste bil jag just då visste fanns. Det skulle visa sej vara min blivande gubbe.
Alla härliga träffar som ungdomarna hade där i spisrummet, det var den tiden som formade mej, vi var alla så på ett. Där hade vi vår bröllopsfest och där har minnesstund hållits för mina kära.
Jag har också arbetat på köket där och hållit i trådarna för en stor släktträff och en minnesstund.
Våra barn har också gått i dagklubb och söndagsskola där.
Det är en massa massa minnen från det församlingshemmet och jag är glad att det nya är helt annorlunda, att inget påminner. Tror det är många som känt sej vilsna under dessa år men nu har vi alla en plats att samlas på igen.