Kvällsutflykt

Så fick jag ändå både hav och lite höstvandring en vanlig måndagskväll.
Vi begav oss till Ohtakari som Esa Tiainen flera gånger sagt åt mej att jag borde besöka. Nu är det gjort och visst var det värt att göra en tur dit, speciellt när kvällen var så fin.

Vi gick på ställen där stenar hade övertaget och känslan var lite märklig. En natur så orörd och vacker.

Vi gick efter små stigar och bestämde att vi bara den sista biten skulle gå efter en privat väg som vi sett förut och tror ni inte att en bil kommer då. Ur bilen stiger en gammal tant för att lossa kedjan som spärrar vägen. Påpekar vänligt att vi är på privat mark men att vi ser vänliga ut så det gör inget. Vi säger som det är att vi är första gången hit och bara ute för att fotografera.
Så talar hon om för oss hur viktigt det är att vårda sin relation, att vi ska säga att vi älskar varann ofta. Skriva små gulliga lappar som hennes bortgångne man gjorde. Vi sneglar lite på varann och förstår att här har vi träffat på en som är i behov att få prata. Så hon pratar på om sin svärmor och sina barn och sitt ikonmåleri. Och vi lyssnar. Så småningom kommer vi loss och kan fortsätta. Men visst hade hon rätt i det hon sa, även om vi höll henne lite tossig. Man ska vårda sina relationer, så är det bara.

Så kunde vi fortsätta ta bilder och jag gick med mobilen och plattan under armen. Gubben hade den riktiga kameran. Det gäller att vara ställt.

Det hade inte varit så tokigt att få åka ut med fiskaren. Se solnedgång och spegelblankt hav.

Stämningsbilder så här på slutet. En verkligt lyckad kväll och hem körde vi i trolsk dimma och det hade varit många fina bilder av det utefter vägen men vi hade fått vår beskärda del av fotografering då redan.