Höstvandring

Frihet!
Blir varm i hjärtat när jag sej min lilla "pojk"skutta i väg över ängarna.

Fick en sån längtan ut till nån höstvandring i dag när vi satt ett sällskap runt kaffebordet och pratade om vandringsleder och då närmare bestämt pieni Karhunkierros.
Det är nog nånting med hösten som gör att längtan ut blir större. Längtan till naturen, färgerna och den höga och klara luften.
Känns som om det är länge sen vi varit på nån ordentlig vandring och det borde verkligen rättas till.
Mest blir det bara här efter vägarna när hunden ska ha sin dagliga motion. Nu är han i det tillstånd att höfterna verkar börja säga ifrån och svag i bakbenen som resultat. Lite olika från dag till dag men när han väl kommer igång går det bra.
Dessutom är konditionen efter den heta sommaren lite si och så och som både husse och matte är han onödigt rund om magen. Men det ska sägas att vi alla är goa och glada ändå.
Fick höra igår om en pojke som beskrivit vår hund som en stor hund "Han är säkert en halv meter bred och en meter lång!"
Så det blir inte så långa länkar och i dag var han ordentligt slut efter att ha fått springa fritt och undersöka vattenfyllda diken och sånt. Ligger utslagen nu i sin lina och jag var just och se efter så han inte kastat in handduken.
Kanske gubben och jag skulle hinna på nån vandring den här veckan, eller till havet. Längtan dit ut är också stor. Då skulle jag helst vilja uppleva ordentliga höstvindar och höga vågor.