Bonzos första snöupplevelse blev ett kort möte. Det hölls inte länge på marken före det var borta. Lite skoj hann vi ändå ha fast det var väldigt blött.
Såna här små tassavtryck måste man bara gilla, så små och söta.
Kom så ihåg min vän Zeb i morse, han som fullkomligt älskade snö och vinter. Vi såg riktigt hur han levde upp bara det blev ordentliga minusgrader. Otaliga är våra snöpromenader i gnistrande vinterlandskap. Hoppas han nu springer fram genom puderlätt snö med solen i ögonen och vinden i hans vackra päls.
När vi var tillräckligt blöta och jordiga av att förgäves ha grävt efter morötter gick vi in och fick rätt mycket tid av oss genom att riva sönder ett havregrynspaket i små små bitar. Att en kan få ha så skoj.
Vi har beställt vår nya säng och det tror jag min rygg och mina höfter kommer tacka för. I dag har jag verkligen känt av kroppens förfall, bäst före datum är långt överskridet. Men en hård madrass hoppas jag är bättre åt kroppen än en som man sjunker ner i så man vill kvävas eller nästan får hålla i sej så man inte rullar ur på grund av lutningen. Våra nätter är ett äventyr.
Här mot kvällningen fick jag för mej att baka bröd av det som fanns i skåpet, nämligen mathavre, havregryn och vetemjöl. Man blir faktiskt mera huslig när man går hemma och slår dank. Det finns mera tid och lust till sånt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar