Den här teckningen har legat flera dagar på köksbordet och i små små doser har jag tagit den framåt. I dag förklarade jag den färdig. Rudolf 2020 kallar jag den. Och nu säger jag nog som min kära mor att no ir he uslit då vi inte kan fara till Helsingfors före julen i år. Eller kan och kan, visst kan vi, men inte säkert, och då låter vi bli. Men visst är nånting borta, nånting väldigt viktigt för oss. Den riktiga julstämningen brukar komma där bland glitter och granbollar och inte bara det utan möjligheten att mamma med sina döttrar får tillbringa tid tillsammans. Det brukar vara glada och tokiga dagar som vi lever på både före och efter.
Det otroligt dystra vädret gjorde att jag fick ett ryck och flyttade ut saker ur sovrummet och in med ny möbel från annat rum. Det här med nattduksbord har visat sej vara den svåraste delen i detta hus möblering. Jag har en stol som mitt bord och gubben har haft en Ikea snurrstol som sitt. Nu fick jag för mej att den skulle ut liksom läderfåtöljen och den gröna damejeanne flaskan. In kom istället en bänk och lite plotter på så var det klart. Och rummet kändes genast större och jag räknar nu ner tills nya sängen anländer.
Batteriljus med timer som får lysa om kvällarna.
Bonzo provlåg mattan jag med stort mod lade på golvet och han lovade dyrt och heligt att inte pissa ner den första kvällen åtminstone.
I kväll besökte jag farmor men satt bara en halvtimme vid hennes bädd. Hon sov mest hela tiden och jag satt och stirra ut i mörkret genom fönstret. Inget uppbyggande möte för nån av oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar