Pfaff loves Ofelia

Så nöjd med min lördag är jag. Väcktes ganska tidigt eftersom Patrik stackarn skulle och riva lös lite pengar. Solen höll på att stiga och marken var ännu frusen vilket är en fördel när lurviga tassar ska ut på promenad denna årstid. Alltså begav vi oss iväg och det var en angenäm start på dagen. Körer med fågelsång och Zeb rullandes i varje snöhop han hittade. Han tar minsann tillvara det som finns kvar nu för sen är det länge till nästa snöinvasion.
Sen bad Erik om en stadstur för att IGEN införskaffa nån gitarrdel. Jag passade då på att besöka Textilshoppen för allra första gången och jag blev positivt överraskad. Har länge tänkt mej nya gardiner i vardagsrummet men har inte hittat de rätta till rätt pris. Nu fanns tyget bara där och valet blev ganska lätt. Ljusa somriga färger som man blir pigg av.
Nu var det endast en symaskin som fattades och en sån behöver man nästan ha om man ska tråckla ihop till gardiner och kuddar. Min gamla gav upp kontraktet med mej i vintras när jag skulle korta ett par byxben. Den gick trögt började lukta bränt för att sen ryka svart ur alla hål. Inte mycket annat att göra än att slänga ut den i snödrivan fort som bara attans.
Nu är det så fenomenalt med mina svärföräldrars hus att där hittar man nästan allt och där fanns också en symaskin som bara stod och väntade på att bli använd. Den har varit i släktens ägo ja man kunde tro allt från krigstiden för det är rejäla doningar må jag säga.

Erik tyckte det var en riktigt pansarmodell och jag är beredd att hålla med honom. Hiskeligt tung var den också och det roade mej att väga den och vågen stannade på 14,5 kg.
Men den sydde så fint mitt Ofelia tyg och roligt var det så nu borde jag komma på mera syideer. Så är det precis som det sägs att det som tillverkades för länge sen håller mycket bättre än det som görs idag och jag vågar nästan påstå att det gäller oss människor också.