Söka godis

Jag är mycket blödig när det kommer till hundar och tv programmet Huset fullt av hundar är i det mesta laget.
Igår kväll hade de en sån där hund igen som bara gick rakt in i hjärtat, en långhårig schäfer vid namn Falcone. Han var supervacker, stor och lugn. Men han var för stor för familjen så även om de tyckte om honom och särskilt mamman hade förkärlek till honom så valde de bort honom. Så långt allt rätt så väl men när de sen får säga hej då till denna skönhet sitter jag själv här hemma med Zeb i soffan och tårarna rinner.
Alltså jag bölar som en liten unge men det kan inte hjälpas. Jag skulle aldrig kunna välja bort en hund, kanske de mindre men aldrig en stor hund. Har alltid tyckt att en riktig hund är en stor hund och Zeb är gränsen för hur liten den får va. Ska absolut ännu ha en som är stor som en kalv!
Så får man ju ångest med såna program över att man sätter för lite tid på sin vovve så idag har Zeb och jag dansat som de gjorde i programmet. Det betyder att jag gjorde mitt yttersta med att få honom att gå runt i ring och så stod jag och balanserade på ett ben för att få honom att gå under. Nu är han nog godissugen men INTE SÅ SUGEN att han skulle ta några extra kliv utan istället satte han sej och tänkte pillemariskt att nog tröttnar hon snart och ger mej ändå.
Men sen hade vi gömma godis på trädstammar och det var strax mycket bättre så det gör vi absolut om.

Nu blir det duschen, sen byta om och åka iväg på kryddkurs till Sunds Trädgård, ska bli så intressant. Blir det inte alltför sen återkommer jag med rapport. Hej hopp!