Började dagen med ett besök på företagshälsovården och en av deras fysioterapeuter för att få vägledning och uppföljning av mitt högra knä. Nu visade det sej att deras andra fysioterapeut (jobbigt långt ord det där) också fanns på plats som dessutom var knäspecialist så denna tillkallades också. Fick genast det glädjande budskapet att ett knä ska inte vara så svullet efter så många veckor, och dessutom bara morgon ännu och ännu inte ansträngt. Jaha jaha men vad göra åt det då? Fick goda råd om vad som är bra och inte bra och fick tips på nya övningar och sånt. Dessutom fick jag gå fram och tillbaka över golvet flera gånger med mina ståtliga spiror och knäspecialisten ritade på mina fötter med bläckpenna, hummade och bad mej gå igen. Tydligen har jag nåt konstigt med mina fötter när jag går så att jag har en tendens att peka inåt med tårna. Ha! Jag var nära att asflabba honom rätt i ansiktet, herregud det är ju mitt kännetecken! Kunde i alla fall hålla mej från att berätta om när min mormor om vintrarna for till butiken så kunde hon följa mina spår i snön ända fram till skolan. Ingen gick så mycket inåt med tårna som jag. Inget nytt under solen där alltså.
Men det blir uppföljning om tre veckor och skulle ha fått sjukskrivningspapper utan att be om det. Men nu sa jag istället att jag ännu vill prova och se hur det blir, hör av mej sen om jag ändrar mej. Lite surt är det att märka att jag blivit sämre de senaste dagarna när jag helst skulle vara på bättringsvägen. Skulle det vara nu vi skulle till Köpenhamn så fick gubben bära mej på ryggen i stället och då, hade vi inte kommit långt kan jag säga. Kunde i och för sej ha satt mej bredvid havsfrun och undrat hur hon stått ut alla dessa år med karlar som stirrar på hennes bröst eller nåt.
Nåja, i kväll blir det vattenjumppa vid Östanlid med ett gäng damer från byn. Det lär ska vara det allra bästa för knäopererade så vem vet, i morgon kanske jag springer till arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar