Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 24 augusti 2012

Bestämt mej ?


Det är inte mycket till blommor man hittar i vår trädgård. Ändå fick jag ihop en skaplig bukett till köksbordet. Den vackra kannan/vaset har jag fått av kära syster.
Idag fanns mi katalogen i postlådan och med den en sorgsenhet. Har funderat länge och väl, tänkt jag kör och tänkt att det inte går. Och i skrivandets stund känner jag mej igen så osäker, men jag tror jag hoppar över målarkursen i höst. Det är väl inget tänker kanske de flesta av er men för mej är det som att trycka undan en del av mej själv. Har varit med sen 2006 och mitt målande har gått spikrakt uppåt med tre helt egna utställningar. Tavlor sålda till höger och vänster och den längst bort i Italien. Har fått vägledning av de bästa, Linnea och Helena och fått förfrågan om att komma till Ligurien på två veckors kurs med självaste Esa Tiainen. För att inte tala om alla underbara härliga människor jag mött och fått lära känna. Vi är som en familj.
Men jag är i de djupaste av svackor och har varit det länge. Tron på mej själv som ökade i takt med att tavlor blev till har sjunkigt och glädjen av att lyckas är det länge sen jag funnit. Har fått höra om och om igen att alla målare har sina upp och ner men min har varit så länge och jag tycks inte hitta ut ur det. Det har blivit som en besatthet att hitta motiv och det snurrar varje dag i skallen men inget kommer på papper. Då är det väldigt jobbigt att gå på kurs och försöka leverera och när man ser hur de andra brinner av iver för det de gör.
Så ska jag också på vattenjumppa för att bygga upp mitt svaga knä och i och med det skulle det bli två kvällar på raken med kurser och med mitt arbete som mer eller mindre tar musten ur mej skulle jag inte orka i längden. Zeb skulle också bli lidande och har man hund har man också ett ansvar.
Inget säger att jag ger upp målandet, det är det sista jag vill. Men jag behöver ta små steg här hemma för mej själv när ingen ser, har så otroligt osäker med penseln blivit. När allt gått på räls förut är det som om man inte får misslyckas. Åtminstone jag känner det så, har så stora krav på mej själv.
Men mina kurskamrater vad jag kommer sakna er, sakna er så.

2 kommentarer:

  1. Låter tråkigt att du känner så, men så är ju livet ibland...bara man hittar ur det så brukar det ordna upp sig. Jag vet också att du är jätteduktig på att måla!!! (svärmor har t.ex en tavla målad av dig) Jag hoppas att du hittar lusten igen!

    SvaraRadera
  2. Ja minns att de köpte en tavla av mej för ett par år sen :)
    Allt har sin tid sägs det ju så nu tar jag an hösten på det här sättet och ser sen efter julen hur det blir.

    SvaraRadera