Så segt och långsamt

Hur tråkig får en dag egentligen vara? Den här har varit nåt i hästväg.
Känner en oro i kroppen och nåt borde hända hela tiden men inget händer ju. Har stickat lite på linnet jag håller på med men eftersom nästan genast jag påbörjade det ångrade mitt garnval har det aldrig varit riktigt roligt. Har läst i boken Svart fjäril som jag har på gång ett kapitel nu som då men som sagt ingen ro. Undrar varför vissa dagar blir så här, de behövs säkert så vet man att det finns bättre och sämre dagar.
Så har jag motionscykeln som jag kör flitigt på och mitt jumppaprogram. Men det känns i knät efter varje gång att nåt "klunkar" i knävecket när jag ska gå och det är så obehagligt. Det ger sej efter en stund så det är väl nåt med ansträngningen, om det sväller eller nåt men det gör inte humöret bättre. Längtar efter att få sätta mej på cykeln och fara ut på en tur eller att koppla Zeb för en promenad, han fattar nog inte varför inte han och jag är på våra dagliga rundor nu för tiden.
Men ska vi se på nåt positivt för dagen är det i skrivandets stund ganska nära en månad kvar tills Leonard stiger upp på scenen och mitt hjärta stannar för en stund för att sen sätta in i lyckorusväxel och huden knottra sej som på en broiler. Må vi nu alla hållas friska och lyckliga tills dess.
12 augusti inleder han världsturnen i Belgien och den sista för året hålls den 20 december i New York, sammanlagt 55 konserter. 21 september blir han 78 år. Smaka på den.
Kollade just att många av konserterna redan är slutsålda men i Helsingfors finns det ännu så vill du uppleva nåt magiskt så vet du vad du gör.

Eftersom det är OS tider och det på dagens Öt stod om maskotar vi minns och Misja från Moskva 1980 var med måste jag få visa min Misja. En liten brosch som jag fick av farmor och farfar som besökte värdlandet och alltid hade presenter hem åt oss barnbarn. Minns så bra till den avslutningen när en stor Misja grät över att spelen var slut.