Om mig
- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
fredag 10 augusti 2012
En opererads klagan
I dag har jag varit duktig, kanske för duktig.
Har hållit på med städning och klätvätt hela dagen och det blir ju en hel del steg. Det håller inte mitt knä för. Konstigt faktiskt att det nästan är så att varannan dag är bra och varannan dålig. Nu är det lite svullet, stramar och dra överallt och "knixar" helt plötslig i ett steg. Då står jag och bannas och knider det onda och fattar inte att min första arbetsdag närmar sej för varje dag som går.
Konstigt egentligen sa jag åt gubben i dag att jag aldrig fick nån möjlighet till fysikalisk behandling, nån som förstått sej på vad som åtgärdats och kunnat ge lite direktiv och förklaringar. För att bli utskriven från sjukhus behövde jag bara bevisa att jag kunde gå och böja lite på benet. Ingen egentlig förklaring till nånting under min sjukhusvistelse men så hade jag hamnat på nån demensavdelning där jag tillika skötte om patienterna och aldrig fick ett tack för att jag ringt på för hjälp. Undrar hur de två nätterna slutat om jag inte varit som övervakare där.
Ibland när nån sköterska var inne i rummet väntade jag på att de skulle gå förbi min säng så att jag kunde fråga om nåt jag funderade över men de hörde mej aldrig och jag låg mest bortglömd där. Känner igen mej från andra situationer, den som inte tar för sej och hörs överallt är det ingen som ser eller hör.
Som hörs är jag inte på bästa humör vad gäller min återhämtning men kanske det är helt normalt att det ska vara så här. Säkert är det olika från fall till fall och beror på hur mycket som är åtgärdat.
I kväll ska jag i alla fall till fotbollsplanen, dock endast som åskådare. Vädret är suveränt i kväll om man jämför med förra gången.
För 2 år sen befann jag mej i Hartwall arenan för andra gången och var världsvan vid det här laget på hur allt skulle förlöpa. Eftersom många anser att Leonards musik bara hörs av trånande medelålders kvinnor (jag har försökt förklara i det oändliga att på de konserter vi varit på är det lika mycket ungdomar OCH män) så tänkte jag fredagen till ära ge er ett smakprov hur det kan se ut när ungdomen är med till 100%. Varsågod och klicka.
Coachella music festival
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar