Den är långtråkig och alldeles dyster min knänovell men är inte kroppen i skick så är det svårt att komma förbi ämnet.
Gårkvällen slutade i värk och den nya dagen började med värk. Jag fick nog och stannade hemma.
Klockan 9.00 ringde jag Pia på företagshälsovården och fick veta att en läkartid 9.30 hade blivit annullerad, hinner du från Esse blev frågan. Jaa... svarade jag tveksamt, jag är svettig och håret är flottigt och jag har just tänkt gå och duscha. Skit i det sa Pia, lägg på luren och kom hit!
Hon är kul hon. Så jag hoppade i bilen efter att jag skrämt slag på hunden med min fart och kommer inflåsande till mottagningen kanska exakt halv med det flottiga håret på ända och andan i halsen. Jag var väntad och fick pusta en liten stund innan det blev min tur. Så nu har jag 100 tabletter Burana 600 som bara väntar på att sväljas av mej och vila nästa vecka. Pappren från Vasa hade kommit och läkaren kunde konstatera att det varit en rätt omfattande meniskskada. Vanligtvis är det den på inre sidan av knät som går sönder men jag ska ju alltid vara tvärtemot så jag tog den yttersta vilket också kan göra att det tar längre tid att läka vad vet jag. Blir det inte bättre nu ska ev. en kirurg kontaktas. Nog om detta.
Snickaren överraskade och kom hem tidigare i dag. Räknade med att inte träffa honom förrän i kväll eftersom han extraknäcker på mitt arbete efter skolan på fredagar. Men han kom hem som ett glädjepiller och frågade om han ska sätta på kaffe. Så satt vi där och han visade ritningar av sitt kommande möblemang på ipaden och foton på skrivbordet som han just har klart. Till nya restaurangen i Terjärv håller han på att göra en skylt som kundarbete. Han tog fram måttstickan och började mäta höjder och längder på både bord och stolar och provsatt och kände efter. Att ha sådana i sin omgivning är som en frisk fläkt och hela jag läkte också lite grann.
Nu tar vi fredagkväll tycker jag. Ät nånting gott, tänd lite ljus, mys och pys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar