Kaos i julstöket

Du milde vilka vackra kreationer det fanns på slottet igår.
Min favorit var ändå Jenni Vartiainens ljuvligt orangefärgade. Passade så bra till hennes mörka hår och så kunde hon dessutom bära upp den så bra. Jenni har också varit Oriflames ansikte för ett år och som försäljare fick jag hennes cd på posten.
Men det som förvånade mej mest var att jag såg mej själv skaka hand med Tarja och jag måste fråga här hemma att var det inte just jag som gick förbi? I några sekunder var jag riktigt bortkollrad och fick ta mej en funderare att sitter jag hemma i soffan i silkesnattlinne och morgonrock eller svassar jag runt på balen i en metallic brun kreation??? Syster hade också noterat detta men hon påstod att damen ifråga nog var äldre än mej, tack för det. Men en dubbelgångare i vårt självständiga land det har jag.

Kom hem till ett hus som andades julfrid när jag hade tänt julbelysningen i alla fönster. Städat för en gångs skull efter gårdagens bravader och jag hade kunnat slå mej till ro och bara njuta för en kväll, men gjorde jag det? Nej här skulle bakas limpor dock inte mera än 2 stycken men ändå ska lika många mjölpåsar fram. Då jag nu ändå var i farten sökte jag rätt på verktyg och skruvade isär vår säng. Kånkade och bar och nu finns endast madrasser på golvet i sovrummet. I morgon ska vår nya säng hämtas hem och tänkte att jag hjälper gubben lite på detta vis. Bara han nu inte kommer med att jag borde märkt upp delarna höger vänster fram bak osv. (han är expert på det och jag bryr mej noll) för de som kommer att ta över den. Men hur svårt kan det va att skruva ihop en säng?

Det som ändå fick mej att sätta mej en stund var dessa darrigt nerskrivna bokstäver av en liten Erik. Tydligen har inte papper funnits till hands och han har skrivit under sängen för att öva på sitt namn och mammas bokstav. Älskade unge!
Patrik sitter på tåget på väg hem. Han har redan bytt två gånger och ännu en sista gång i Seinäjoki. Då låter det verkligen som om han är långt borta. Skönt att få ha hem honom några dagar.