Jag skulle ju berätta lite mera om gårdagskvällen i Nykarleby.
Det var rätt nervöst att köra dit och inte ha en aning om nån av tavlorna kommit med. Hade varit rätt snopet att plocka med sej alla 3 tavlor hem igen. Men strax jag kom in såg jag Kalla tavlan som hängde och då kände jag mej strax mer som en i gänget. Jag känner ju inte så många i Jakarte än men vissa ansikten är bekanta från nåt tidigare sammanhang och så hoppas jag på att lära känna dem mer och mer. Så träffade jag på Helena min läromästare och vi tog en titt på de tavlor som blivit undanställda och där fanns bara en av mina så då förstod jag att stenarna också kommit med.
Bjarne Sjöblom underhöll oss med två sånger och den karln kunde verkligen ta i.
Jakartes ordförande Gunvor Sarelin-Sjöblom och Gösta Willman som höll ett öppningstal.
Sen smuttade vi på glögg och åt pepparkakor medan vi gick omkring och beundrade våra verk. Kände mej rätt bortkommen men det var att se världsvan ut och fotografera mycket.
Saken är den att mina tavlor är målade rätt och slätt utan extra krusiduller och alla vet vad de föreställer och de ger ingen huvudbry. Dessutom så har jag inte haft nån bild åt varkendera tavlor som nu hänger utan bilderna har funnits i mitt huvud och målade där efter. Det gör att de är troligtvis de mest ointressanta i hela galleriet och jag borde hitta nåt som är min nisch för att göra dem intressanta ifall jag vill hänga med. Nu är frågan att vill jag konstla till det eller vill jag måla på mitt sätt så att alla ser vad det föreställer.
Efter vernissagen hade vi en liten julfest med massa god mat(rökt laxpaj!??) och mycket småplock och allmän trevlig samvaro. Att jag skrev in mej i Jakarte i somras behöver jag inte ångra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar